MÖBLER, PLUGG OCH KYRKA

Ahhhh, jag har nu ett möblerat rum! Finns inga ord för hur glad jag är nu. Kommer inte ihåg när jag sålde möblerna men tror det var typ vid årsskiftet. Så efter mer än 4 månaders möbelbrist känner jag mig nu ganska bra. 

Var kanske lite skadat av mig att bara sälja av mig möblerna sådär plötsligt, men resutatet blev ju bra till slut i alla fall. 

Idag har jag faktiskt tagigt mig en day off, inte från skolan såklart men från allt pluggande och alla åtaganden. Men nu har jag dåligt samvete. Sån är jag, så fort jag tillåter mig själv till lite vila eller liknande får jag genatst prestations ånget och känner att jag måste visa resultat på olika sätt. Man jämför sig med en massa andra människor som gör så mycket, men jag måste nog inse att jag inte orkar hålla samma tempo. Gör det mig till en dålig människa?

Det känns så.

Just nu är jag i ett stadie där verkligen allt känns koasartat, som det vilken sekund som helst ska falla ihop. Men när jag försöker berätta för mina vänner så kan jag inte sätta ord på det.

Kanske måste jag strukturera min vardag ännu mer än vad jag redan gjort? 

Jag brukar kunna tänka bättre och kanalisera min ångets om jag har kontroll över alla yttre omständigheter. Har redan lovat mig själv att hålla mig nykter och hemma nu i några veckor (bortsätt från champagnegaloppen) för att kunna tentaplugga, och plugga in en kurs på 100 p på komvux på två månader. Jag måste verkligen klara detta. Upp till bevis. Jag vill detta så hemskt mycket att jag knappt förstår det själv.

Men, jag är så jävla sugen på vin. Det är ett sug ur denna värld. När jag säger vin menar jag förstås fylla och fest, men det är väl underförstått. Tänker på det flera gånger om dagen. Man skulle kunna tro att jag har alkoholproblem. Doubtful. Dock tror jag det beror på att jag har förbjudit det och som ni vet, blir man bara mer ha-galen då.   

Finns så mycket jag skulle kunna tjata på om här. 

Hur jag desperat vill börja plugga på riktigt till hösten, här i Lund. 

Hur mycket jag faktiskt måste göra de kommande månaderna.

I stället kommer jag skriva om kyrkan. Jag gick dit i Söndags, på högmässan, själv.

Varför? Fråga inte mig, det bara känndes rätt. 

Har ju tänk på det rättså länge nu, kännt en viss skuld. Men jag har alltid haft en ursäkt att inte gå dit. Men nu gjorde jag det! Och det var så skönt, att bara sätta sig där och lyssna på predikan, sjunga lite psalmer, känna gemenskap.

Talar man om att man är religiös, eller ja, hur pass mycket religiös man är ser man att männsikor tittar lite konstigt på en. Jag förstår inte varför.

Jag undrar, är det bara Sverige och skandinaien som är så sekulariserat som jag upplever det?

Jag tror inte att människor skulle ha den blicken i ögonen (om man skulle berätta om sin tro) på t.ex. kontinenten. Ska i alla fall fortsatt gå dit på söndagar så ofta jag kan. 

Tillräckligt om det nu.

Ja, nu kommer jag inte gå i skolan på några veckor så nu kan jag disponera mina dagar hur jag vill. Vilken oerhörd lättnad. Nu blir det plugg, jobb och träning. Kanske kan man få träffa sina vänner etc. ibland också. Annars kommer jag ej överleva detta. Kanske en sup då och då också?

Skulle inte dra mig för ett glas vitt nu eller en Cosmo!

Härligt att skriva av sig. 

Vi ses sista April på Champagnegaloppen! Då ska det festast så till den grad att jag behöver påminnelse om mitt namn.